Detta blir antagligen det sista inlägget för den här resan! Vi har bara slappat, solat och badat på den härliga "kvinnornas ö" (Isla Mujeres) nu hela veckan! Japp, börjar äntligen få en descent solbränna nu efter att ha fjällat på hela kroppen tre gånger under resan... Inatt blev det dock en liten tripp in till Cancun, för ett besök på Coco Bongo, som av CNN är utsedd till världens bästa nattklubb. Inträdet var saftigt, men då ingick en massa shower med artister som flög omkring i taket samt gratis drinkar hela natten. En häftig upplevelese (det var ett par tusen gäster) men det var skönt att sätta sig på första morgonbåten tillbaka till Isla Mujeres kl 05.00.
Det var typiskt att enda riktiga missödet under vår resa skulle ske på den här lugna ön, men en kväll när det åskade och blixtrade över havet blev Peter sugen på ett nattdopp (smart va!?). När han kom upp ur vattnet var byxorna med alla pengarna spårlöst försvunna...
Får avsluta inlägget med att tipsa om att en massa bilder kommer att läggas upp här typ på måndag/tisdag. En länk till dem ploppar då upp bland de andra länkarna, så titta tillbaka hit nästa vecka!
So long!
There is now a link to my photos in the Links section.
torsdag, juli 13, 2006
måndag, juli 10, 2006
Isla Mujeres, Mexico
Nu börjar resan att närma sig sitt slut! Klockan åtta i morse anlände vi till vårt sista resmål, den lilla ön Isla Mujeres utanför staden Cancun längst upp på Yucatanhalvön! Till skillnad från den hektiska turistatmosfären i Cancun är stämningen på Isla Mujeres lugn och tillbakalutad och det är många backbackers här som bara tar det lugnt, snorklar, dyker och har skoj. Vi stannar tills planet går på fredag och det ska bli skönt att vila lite nu efter den senaste tidens flängande (med sjukdomar och allt). Om jag känner mig helt frisk senare i veckan kanske det blir lite mer SCUBA-diving för de sista slantarna!
Innan vi lämnade Caye Caulker hann vi dock med en riktigt trevlig snorkeltur bland reven. Vid ett ställe kastade båtpersonalen ut fisk i vattnet, vilket gjorde att vi blev omgivna av 2 meter långa rödhajar och massvis av stingrockor. Coolt! Sedan blev det den längsta etappen hittills, hela natten spenderades på olika bussar av varierande kvalitet men vi är vid gott mod! Värsta, men även mest komiska etappen, var i den äldsta och mest fallfärdiga amerikanska skolbuss jag någonsin sett (typ från 1958) där en smutsig amerikan med texasdialekt i 70-årsåldern gick på mitt i djungeln. Han inledde med att skrika "Do you know where Orange Walk is? Because that´s where I'm gonna get off this piece of crap!" till konduktören, sen gormade han hela resan igenom. Tex "Faster for god's sake, faster!".
Innan vi lämnade Caye Caulker hann vi dock med en riktigt trevlig snorkeltur bland reven. Vid ett ställe kastade båtpersonalen ut fisk i vattnet, vilket gjorde att vi blev omgivna av 2 meter långa rödhajar och massvis av stingrockor. Coolt! Sedan blev det den längsta etappen hittills, hela natten spenderades på olika bussar av varierande kvalitet men vi är vid gott mod! Värsta, men även mest komiska etappen, var i den äldsta och mest fallfärdiga amerikanska skolbuss jag någonsin sett (typ från 1958) där en smutsig amerikan med texasdialekt i 70-årsåldern gick på mitt i djungeln. Han inledde med att skrika "Do you know where Orange Walk is? Because that´s where I'm gonna get off this piece of crap!" till konduktören, sen gormade han hela resan igenom. Tex "Faster for god's sake, faster!".
lördag, juli 08, 2006
Caye Caulker, Belize
Har inte skrivit i dagboken på ett tag nu, detta pga en hemsk matförgiftning. Mer om detta senare, men först en liten sammanfattning över vad som hänt sedan sist!
Vi lämnade Flores tidigt på onsdagsmorgonen och kom fram till staden Rio Dulce vid floden Rio Dulce vid elvatiden. Tyvärr ingen spännande stad, så vi liftade på ett pickup-flak tillsammans med åtta guatemalier med machetes i en timme till hetvattenkällan Finca El Paraiso. Hetvattnet störtar där ner i en kall flod via ett 12 meter högt vattenfall, riktigt häftigt! Gjorde misstaget att dricka en smoothie-liknande sak med melon och mjölk, den smakade riktigt konstigt och kan vara orsaken till mina senare bekymmer... Vi hade tänkt att övernatta i en bungalow vid stranden till den intilligande sjön (som för övrigt är Guatemalas största sjö), men de var tyvärr totalt översvämmade pga massor av regn tidigare under veckan. Så vi tog en annan pickup tillbaka till Rio Dulce. Därifrån chartrade vi en lancha (en snabb motorbåt) som tog oss en timme nedströms längs floden till Finca Tatin, ett hostel som ligger mitt ute i ingenstans, med floden på den ena sidan och jungeln på den andra (det går endast att ta sig dit med båt, det finns inga vägar). De olika byggnaderna låg som på öar förbundna med broar. Eller byggnader och byggnader, endast toaletterna hade väggar, de andra golv och palmbladstak. På grund av det höga vattenståndet var golven på första våningen delvis översvämmade. Helt klart det häftigaste hostellet vi bott på och en upplevelse att vakna till regnskogens alla ljud!
Dagen efter paddlade vi kajak till en hetvattenkälla, mycket jobbigt då vi var tvugna att paddla uppströms! Sedan fortsatte vi nedströms till staden Livingston vid Guatemalas karibiska kust, vilket tog ett par timmar. Sista halvtimmen var jag helt utmattad och sackade efter Peter, men jag trodde det berodde på solsting eller nåt. I Livingston checkade vi in på ett sunkigt hotell där ett enkelrum kostade 25 kr/natt. Vår plan var att ta båten till Punta Gorda i Belize kl 7 morgonen efter, men de ville inte sälja någon biljett till oss i hamnen eftersom de sa att en stor storm var i antågande, och i så fall skulle båten ställas in... Typiskt då båten bara gick tisdagar och fredagar...
Vid det här laget hade jag riktigt hög feber, men inget illamående eller liknande. Blev tagen till den lokala häxdoktorn av en rastakille som vi pratat med tidigare på dagen. Hon såg ut att vara 100 år gammal och bodde i en mörk hydda med jordgolv. Hon började med att smörja in min överkropp med någon salva, sen började hon knåda varenda muskel och körtel, dra i alla leder och sticka in fingrarna mellan alla revben. Hon såg mycket koncentrerad ut och började svettas så det rann från hennes ansikte under tiden. När hon kände under mitt understa vänstra revben sa hon att det onda satt i magen och att jag ätit något konstigt. Så jag blev ombedd att gå ut och kräkas och fick sedan några örter att koka te på.
På fredagsmorgonen gick vi till immigration office för att få våra stämplar i passen. Det hade regnat och åskat hela natten och vi fick vänta en timme innan båten fick klartecken att gå. Till vår chock var båten, som skulle gå över öppet hav, samma typ av lancha som vi åkt på floden med! Det blev en fruktansvärd färd, och när regnet började piska fick vi en presenning att dra över oss! Kroppen var så sönderslagen efter den båtturen att de 2 timmarna i en egentligen ganska obekväm amerikansk skolbuss från Punta Gorda till Placencia kändes som att sitta i en lyxig fåtölj...
I Placencia gick jag och la mig på en gång medan Peter hängde på beachen med en trevlig irländare som vi rest med från Livingston. Det var skönt att få 12 timmars sömn och i morse var febern äntligen borta! Vi kom fram till Caye Caulker, som är en ö mitt på världens näst största korallrev vid 13-tiden via buss från Placencia till Belize City och sedan en kortare båttur. Det var tur att bussen tog sig fram, för vägen var delvis helt bortregnad... Snitthastigheten låg på ca 20 km/h där det inte var asfalterat! Caye Caulker verkar vara ett jättemysigt ställe, och förhoppningsvis kommer vi att sticka iväg på en snorkeltur imorgon!
Ha det fint!
Vi lämnade Flores tidigt på onsdagsmorgonen och kom fram till staden Rio Dulce vid floden Rio Dulce vid elvatiden. Tyvärr ingen spännande stad, så vi liftade på ett pickup-flak tillsammans med åtta guatemalier med machetes i en timme till hetvattenkällan Finca El Paraiso. Hetvattnet störtar där ner i en kall flod via ett 12 meter högt vattenfall, riktigt häftigt! Gjorde misstaget att dricka en smoothie-liknande sak med melon och mjölk, den smakade riktigt konstigt och kan vara orsaken till mina senare bekymmer... Vi hade tänkt att övernatta i en bungalow vid stranden till den intilligande sjön (som för övrigt är Guatemalas största sjö), men de var tyvärr totalt översvämmade pga massor av regn tidigare under veckan. Så vi tog en annan pickup tillbaka till Rio Dulce. Därifrån chartrade vi en lancha (en snabb motorbåt) som tog oss en timme nedströms längs floden till Finca Tatin, ett hostel som ligger mitt ute i ingenstans, med floden på den ena sidan och jungeln på den andra (det går endast att ta sig dit med båt, det finns inga vägar). De olika byggnaderna låg som på öar förbundna med broar. Eller byggnader och byggnader, endast toaletterna hade väggar, de andra golv och palmbladstak. På grund av det höga vattenståndet var golven på första våningen delvis översvämmade. Helt klart det häftigaste hostellet vi bott på och en upplevelse att vakna till regnskogens alla ljud!
Dagen efter paddlade vi kajak till en hetvattenkälla, mycket jobbigt då vi var tvugna att paddla uppströms! Sedan fortsatte vi nedströms till staden Livingston vid Guatemalas karibiska kust, vilket tog ett par timmar. Sista halvtimmen var jag helt utmattad och sackade efter Peter, men jag trodde det berodde på solsting eller nåt. I Livingston checkade vi in på ett sunkigt hotell där ett enkelrum kostade 25 kr/natt. Vår plan var att ta båten till Punta Gorda i Belize kl 7 morgonen efter, men de ville inte sälja någon biljett till oss i hamnen eftersom de sa att en stor storm var i antågande, och i så fall skulle båten ställas in... Typiskt då båten bara gick tisdagar och fredagar...
Vid det här laget hade jag riktigt hög feber, men inget illamående eller liknande. Blev tagen till den lokala häxdoktorn av en rastakille som vi pratat med tidigare på dagen. Hon såg ut att vara 100 år gammal och bodde i en mörk hydda med jordgolv. Hon började med att smörja in min överkropp med någon salva, sen började hon knåda varenda muskel och körtel, dra i alla leder och sticka in fingrarna mellan alla revben. Hon såg mycket koncentrerad ut och började svettas så det rann från hennes ansikte under tiden. När hon kände under mitt understa vänstra revben sa hon att det onda satt i magen och att jag ätit något konstigt. Så jag blev ombedd att gå ut och kräkas och fick sedan några örter att koka te på.
På fredagsmorgonen gick vi till immigration office för att få våra stämplar i passen. Det hade regnat och åskat hela natten och vi fick vänta en timme innan båten fick klartecken att gå. Till vår chock var båten, som skulle gå över öppet hav, samma typ av lancha som vi åkt på floden med! Det blev en fruktansvärd färd, och när regnet började piska fick vi en presenning att dra över oss! Kroppen var så sönderslagen efter den båtturen att de 2 timmarna i en egentligen ganska obekväm amerikansk skolbuss från Punta Gorda till Placencia kändes som att sitta i en lyxig fåtölj...
I Placencia gick jag och la mig på en gång medan Peter hängde på beachen med en trevlig irländare som vi rest med från Livingston. Det var skönt att få 12 timmars sömn och i morse var febern äntligen borta! Vi kom fram till Caye Caulker, som är en ö mitt på världens näst största korallrev vid 13-tiden via buss från Placencia till Belize City och sedan en kortare båttur. Det var tur att bussen tog sig fram, för vägen var delvis helt bortregnad... Snitthastigheten låg på ca 20 km/h där det inte var asfalterat! Caye Caulker verkar vara ett jättemysigt ställe, och förhoppningsvis kommer vi att sticka iväg på en snorkeltur imorgon!
Ha det fint!
tisdag, juli 04, 2006
Flores, Guatemala
Nu befinner vi oss i det inre av Guatemalas regnskogsregion El Peten, i den lilla staden Flores. Staden ligger på en liten, liten ö mitt i en vacker sjö och är riktigt mysig. Vi bor på klart bästa hostellet hittills, rent och snyggt, sköna sängar, god mat o dryck, skön atmosfär och billiga priser (30 kr/natt, mat ca 25 kr, öl 7,50 kr/st). Anledningen till att vi bor här mitt ute i djungeln är att vi idag varit och klättrat bland de klart häftigaste mayaruinerna hittills; Tikal! Området är helt enormt, och då är ändå bara 11% utgrävt ännu!
Resan till Flores var dock strapatsfylld! Vi hade tänkt att åka med en buss 00.15 från Tulum till Chetumal för att där hoppa på bussen till Flores som går en gång per dygn, kl 06.00. Men när vi kom till Tulums busstation kl 00.00 hade bussen redan gått och 02.15-bussen var så försenad att vi missade anslutningen... Spenderade en dag i Chetumal med att sova och besöka maya-museet där. Alla restauranger och affärer var nämligen stängda eftersom det var presidentvalsdag i Mexico...
Innan vi lämnade Tulum hann jag dock med ett mycket häftigt SCUBA-dyk i en kalkstensgrotta med en israeliska. Jätteläckert att simma omkring bland stalagmiter och stalagtiter i det kristallklara vattnet!
Imorgon drar färden vidare, vart har vi dock inte bestämt ännu! Ha det gott!
P.S. Som ni säkert sett så har Peter laddat upp en del bilder. Mina bilder är dock på 3 MB/st så jag väntar tills jag är tillbaka i Sverige med att lägga upp dem!
Resan till Flores var dock strapatsfylld! Vi hade tänkt att åka med en buss 00.15 från Tulum till Chetumal för att där hoppa på bussen till Flores som går en gång per dygn, kl 06.00. Men när vi kom till Tulums busstation kl 00.00 hade bussen redan gått och 02.15-bussen var så försenad att vi missade anslutningen... Spenderade en dag i Chetumal med att sova och besöka maya-museet där. Alla restauranger och affärer var nämligen stängda eftersom det var presidentvalsdag i Mexico...
Innan vi lämnade Tulum hann jag dock med ett mycket häftigt SCUBA-dyk i en kalkstensgrotta med en israeliska. Jätteläckert att simma omkring bland stalagmiter och stalagtiter i det kristallklara vattnet!
Imorgon drar färden vidare, vart har vi dock inte bestämt ännu! Ha det gott!
P.S. Som ni säkert sett så har Peter laddat upp en del bilder. Mina bilder är dock på 3 MB/st så jag väntar tills jag är tillbaka i Sverige med att lägga upp dem!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)