lördag, juli 08, 2006

Caye Caulker, Belize

Har inte skrivit i dagboken på ett tag nu, detta pga en hemsk matförgiftning. Mer om detta senare, men först en liten sammanfattning över vad som hänt sedan sist!

Vi lämnade Flores tidigt på onsdagsmorgonen och kom fram till staden Rio Dulce vid floden Rio Dulce vid elvatiden. Tyvärr ingen spännande stad, så vi liftade på ett pickup-flak tillsammans med åtta guatemalier med machetes i en timme till hetvattenkällan Finca El Paraiso. Hetvattnet störtar där ner i en kall flod via ett 12 meter högt vattenfall, riktigt häftigt! Gjorde misstaget att dricka en smoothie-liknande sak med melon och mjölk, den smakade riktigt konstigt och kan vara orsaken till mina senare bekymmer... Vi hade tänkt att övernatta i en bungalow vid stranden till den intilligande sjön (som för övrigt är Guatemalas största sjö), men de var tyvärr totalt översvämmade pga massor av regn tidigare under veckan. Så vi tog en annan pickup tillbaka till Rio Dulce. Därifrån chartrade vi en lancha (en snabb motorbåt) som tog oss en timme nedströms längs floden till Finca Tatin, ett hostel som ligger mitt ute i ingenstans, med floden på den ena sidan och jungeln på den andra (det går endast att ta sig dit med båt, det finns inga vägar). De olika byggnaderna låg som på öar förbundna med broar. Eller byggnader och byggnader, endast toaletterna hade väggar, de andra golv och palmbladstak. På grund av det höga vattenståndet var golven på första våningen delvis översvämmade. Helt klart det häftigaste hostellet vi bott på och en upplevelse att vakna till regnskogens alla ljud!

Dagen efter paddlade vi kajak till en hetvattenkälla, mycket jobbigt då vi var tvugna att paddla uppströms! Sedan fortsatte vi nedströms till staden Livingston vid Guatemalas karibiska kust, vilket tog ett par timmar. Sista halvtimmen var jag helt utmattad och sackade efter Peter, men jag trodde det berodde på solsting eller nåt. I Livingston checkade vi in på ett sunkigt hotell där ett enkelrum kostade 25 kr/natt. Vår plan var att ta båten till Punta Gorda i Belize kl 7 morgonen efter, men de ville inte sälja någon biljett till oss i hamnen eftersom de sa att en stor storm var i antågande, och i så fall skulle båten ställas in... Typiskt då båten bara gick tisdagar och fredagar...

Vid det här laget hade jag riktigt hög feber, men inget illamående eller liknande. Blev tagen till den lokala häxdoktorn av en rastakille som vi pratat med tidigare på dagen. Hon såg ut att vara 100 år gammal och bodde i en mörk hydda med jordgolv. Hon började med att smörja in min överkropp med någon salva, sen började hon knåda varenda muskel och körtel, dra i alla leder och sticka in fingrarna mellan alla revben. Hon såg mycket koncentrerad ut och började svettas så det rann från hennes ansikte under tiden. När hon kände under mitt understa vänstra revben sa hon att det onda satt i magen och att jag ätit något konstigt. Så jag blev ombedd att gå ut och kräkas och fick sedan några örter att koka te på.

På fredagsmorgonen gick vi till immigration office för att få våra stämplar i passen. Det hade regnat och åskat hela natten och vi fick vänta en timme innan båten fick klartecken att gå. Till vår chock var båten, som skulle gå över öppet hav, samma typ av lancha som vi åkt på floden med! Det blev en fruktansvärd färd, och när regnet började piska fick vi en presenning att dra över oss! Kroppen var så sönderslagen efter den båtturen att de 2 timmarna i en egentligen ganska obekväm amerikansk skolbuss från Punta Gorda till Placencia kändes som att sitta i en lyxig fåtölj...

I Placencia gick jag och la mig på en gång medan Peter hängde på beachen med en trevlig irländare som vi rest med från Livingston. Det var skönt att få 12 timmars sömn och i morse var febern äntligen borta! Vi kom fram till Caye Caulker, som är en ö mitt på världens näst största korallrev vid 13-tiden via buss från Placencia till Belize City och sedan en kortare båttur. Det var tur att bussen tog sig fram, för vägen var delvis helt bortregnad... Snitthastigheten låg på ca 20 km/h där det inte var asfalterat! Caye Caulker verkar vara ett jättemysigt ställe, och förhoppningsvis kommer vi att sticka iväg på en snorkeltur imorgon!

Ha det fint!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Din stackare... Hoppas du mår bättre nu och kan fortsätta dina äventyr!

Kramar Hanna

Anonym sa...

Fan va fett ni har det! Här är det alljämt som vanligt. I lördags hade vi svensexa för Hamme, det va i o för sig lite kul, o nu har jag en stukad tumme.

När skulle ni komma hem?

AVE SATANI!!!!

Anonym sa...

Ojoj, patologisk mjältförstoring måntro? Kanske har husdjur där? Bättre nu?

/Obducenten